enflugasliv

En sådan varning borde införskaffas...
Har hört utrycket många gånger men aldrig upplevt det själv att en dag gått så tokigt att man ångrar att man klev upp idag ( läs torsdag)

Jag vandrade upp till TC där jag gör min praktik, vi planerar dagen och åker iväg med utrustning som ska användas senare samma kväll. Än så läng inga större incidenter.
Dags för dagens uppdrag, vi promenerar i väg till sjukhuset och riggar upp.. Under läkarbesöket skuggtolkar jag och de känns ganska OK
Efter intensivt skrivande så tog jag en välförtjänt vila (de skulle jag aldrig gjort...) jag skrev lite komentarer för mig själv och antecknade saker som jag skulle ta upp i diskussion senare, sedan lägger jag i från mig papperen på bordet bredvid mig...
När det är dags att börja skriva igen plockar jag uppp veyboarden MEN så KROCKAR jag den med mitt knä och *BRAAK!!!!* veyborden faller ner på tangentbordet..... =(  Till min fasa upptäcker jag att en tangent fått sig en smäll och ska rätar till den... MEN HELA TANGENLOCKET ÄR LÖST!!!    =(

Tar upp veyboarden och fortsätter skriva med ett leende..... =)

Efter läkarbesöket plockar vi ihop och promenerar iväg mot TC igen... Lite småkyligt var de men orkade inte plocka upp hanskarna från väskan.

Dagen är inte slut än tyvärr och inte min otursförföljelse heller...
laddar om batterierna för lite kvälls käk... Sen bär de av på nya äventyr ner mot stan, så denna gång skall jag komma i håg vantarna, MEN inte finns de några vantar i väskan.... Hmm var tog de vägen ? Hade jag dem på sjukhuset måntro?? Tankarna snurrar, jag drar mig ner mot stan iallafall... Men kommer på att de bör nog vara på sjukhuset tillsist efter att backat handlingen lite inser jag att jag hade dem på mig när jag gick till sjukhuset.

Men de kommer en dag imorgon med...

 Väl redo för nästa uppdrag, riggar upp och sätter igång med att skuggtolka även denna gång, efter ett febilt skrivande så är de dags för en 5 min paus för mig.  s ska ta upp mina papper för att reflektera lite under tolkningen  OCH TILL MIN FASA  är pappren jag skall anteckna på inte i min väska, inser att de ligger nog kvar på bordet, på sjuhuset  :( *pust*
 
 Nå väl när ja lägger ner händerna och ska börja skriva igen så så får jag bevis på att jag inte var värd lite vila eftersom den helt vägrar att ta emot mina kommandon jag ger den.  Veyboarden fungerar INTE ...
DET ÄR INTE SANT!!!  den tar inte emot några kommandon jag ger den.
Eftersom mötesförhandlingarna pågår vill jag inte stara om min utrustning mitt under ett mötet så jag avvaktar och fortsätter analysera tolkningen.

När mötet avslutas så startar jag om och allt fungerar smärtfritt... DET SPÖKAR !!!

SKÖNT denna dag är över!!!.... Räcker med de fyra incidenterna... 
- Pajar en tangent
- Tappar skinnhanskarna
- Tappar antecknngar 
- Veyboarden slutar fungera mitt under en tolkning.. Gahh!!

De  var nog inte meningen jag skulle kliva upp i morse..... 
Kan de bli värre än så här så ligger jag nog kvar under täcket..... =)


Bye.. Nu har jag krupit ner under täcket skall tänka mig för innan jag kliver upp...